Nu har Dixie varit här i en dryg vecka och hon är en helt underbar valp. Det har endast hänt ett par smärre olyckor inomhus. Visserligen får jag springa ut med henne så fort hon vaknat, lekt eller ätit men det är det värt. Hon börjar redan förstå att när man är nödig, då piper man till.
Första natten var det lite gnäll, men nu sover hon hela natten och vaknar inte förrän någon gång runt 06.45-07.15 och då kan hon ligga och leka lite för sig själv så jag hinner att vakna. Nu väntar jag bara på att vädret skall bli varmare, så vi kan flytta ut till sommarstugan, där hon har en stor tomt att springa runt i. Det är inte lätt att ta foto eftersom hon inte är så villig att vara stilla.
Dixie har fått sitt första bad här hemma och det var inga problem. Hon var jätteduktig och det gick också att föna henne lite.
Lilla damen i fråga är ganska envis och totalt orädd. När det kommer en buss eller stor lastbil sätter hon sig ner och tittar lite innan hon går igen. Ibland tycker hon att jag valt fel väg på vår promenad och då lägger hon i alla bromsar som finns och lägger gärna även i backen. Då får jag bara lyfta upp henne och visa vilken väg vi skall gå och då lossnar bromsen ett litet tag. Om jag vänder tillbaka och frågar om vi skall gå hem så får hon bråttom. Ordet hem kan hon och tycker att det är det toppen att gå hem, så hon kan leka och busa igen. Hon har två busiga perioder, en tidig förmiddag och en på kvällen. Då skall hon döda det mesta och framförallt sin gummifågel.
Vi har varit nere på Hovdala och sprungit lös och hon är duktig på att komma på inkallning. Springa lös är mycket roligare, men hon håller sig runt mina ben. Hon är nyfiken på det mesta och vill gärna utforska nya saker.
Ett svar
Lilla sötnöt